Torsdag….

Halloj alla som följer oss.  imorgon är det då fredag, skönt tycker jag. En skön helg framför sig. Nästa helg ska Åsa och jag träffa en tjej som jobbar åt samma håll som vi. Det ska bli intressant och se om vi tillsammans kan hjälpas åt framåt.

Jag tror att det är ett lååååångt och trögt arbete vi har framför oss, men det får inte bli ett hinder utan det är något jag tror vi får vara beredda på. Jag märker att bara man nuddar vid detta ämne för någon eller några så är det som om man nästan förolämpat personen i fråga.  Ofta sägs något i stil med ” usch, prata inte om sådant, jag vill inte höra!!”  Visst är det jätte jobbigt att ens bara tänka tanken…..men snudda då vid att tanka tanken att  ha blivit utsatt och höra denna mening!!!!  Det kan inte vara lätt att då berätta eller anförtro sig, tror jag…. vad tror ni???

Det kan ju handla om hela familjer också, alla är ju drabbade och alla behöver bli hörda och sedda. Vanligast är nog att man bär det som en mycket välbevarad familjehemlighet som man allt som oftast måste ljuga sig igenom. Jobbigt att ofta ljuga, men det blir väl ett måste skulle jag tro…..

Ja, nu är det snart natt dags och jag ska krama om mina barn för natten.

Må gott alla och häng med oss!!