Har varit utsatt för incest under mina 7 första levnadsår och ville bara dela med mig av en dikt jag hittade i spegeln som RSCI ger ut.
Elda under din vrede
med maktens nyheter

Trösta inte din sorg
över livet
om stjäls ifrån oss

Dämpa inte din smärta
över världen
som våldtas inför våra ögon
Elda under din vrede
Ingrid Sjöstrand (1978)

Denna dikt träffar en med en pil i hjärtat. Man känner så väl igen sig, samtidigt tycker jag att den stärker, och styrka behövs! Hur mycket man bearbetat sveket, smärtan, sorgen och ilskan så kommer det alltid finnas där.
Så för att få en stunds ro i själen delar jag med mig av denna.
Styrkekramar till alla där ute!

Hej Sara! Boken du undrar över heter "Vilda säger nej".Ledsen att det dröjt med svaret, men jag har helt enkelt inte sett det förrens nu. Förlåt för det!!

När ni var med i tidningen så rekomenderade ni en bok för barn om att våga säga nej. Vad hette boken?

Hörde att Trasdockans dag i Södertälje blev en succé.

All kraft önskar jag er!
För krafter behövs när motståndet är så stort i samhället.

Varma tankar och LYCKA TILL!
Monica D-L
Eskilstuna

f.d. polis och författare till "Mot dessa våra minsta"

Rättelse, menar förstås att det inte är normalt eller naturligt för människan att utsättas för så mycket sex i sin omgivning

jag har (tack och lov) aldrig blivit utsatt för något liknande. Ni är starka som klarar det och lyckas bryta den onda cirkeln och inte för det vidare. Vad tror ni är orsakerna till att detta händer? Utöver att det förs vidare? Vart börjar det? Jag tror sexualiseringen i media, med porr och allt spelar en stor roll. Det är normalt för människan att utsättas för så mycket sex 24/7. jag tror det får sina negativa effekter för svaga människor utan empati själ eller självdiciplin. Tycker ni borde organisera er mer politiskt. kanske enkelt att säga men det är den enda riktiga vägen om ni vill ha en förändring

Hejsan! Ni behövs-
Ville bara lämna lite kraft åt er.....
Goda tankar!
Sofia Rapp Johansson

Lycka till med allt! Kommer följa ert arbete på er hemsida!
kram från Skåne

Första gånger jag är inne och tittar här...
SUPERBRA sida Åsa!!!

Kram /Emma

Hej alla ni som kämpar. Mina minnen om vad pappa gjorde för 30 år sedan har just börjat välla över mig, på nätterna. Jag har berättat för min man de senaste dagarna och känner just nu en så otrolig sorg över våra barn, att min relation till dem kanske blir förvanskad nu när jag minns hur fel jag blev behandlad av pappa. Han och mamma har hållt sig borta från mig och mina barn men jag vet att pappa suttit barnvakt åt mina syskonbarn. Min stora fråga är hur jag ska prata med mamma, och med mina systrar. Mina systrar lider av glömska och förträngning precis som jag gjort tills nu. Pappa har ju alltid varit den som lidit, som blev utnyttjad av farmor som blev utnyttjad av herren i huset. Men jag tror min mamma försökt stoppa och försökt förstå och kanske lyckades hon i alla fall stoppa det och skydda oss döttrar efter det. Jag som trodde att jag var den normala i familjen fram tills nu, så var det jag som var i själva epicentrum... Hur ska jag göra? Hur ska jag hantera detta, hur ska jag börja? Pappa som äntligen verkar blivit lugnare i humöret och mamma och pappa har börjat få det bra igen. Jag vill inte lämna ut mitt namn och mejladress. Söker just nu runt på nätet... Kan ni skriva om här hur man tar de första stegen med familjen, de som försökt skydda och de som kanske också drabbats?