Har nyligen startat en blogg som handlar om hur mitt liv blivit som det blivit, hur jag blivit den jag är idag. Blev sexuellt utnyttjad av min styvfar från 11-13 års ålder.

varför är det så mycket lättare att tänka när man har fått ett glas i sig?

Vi har öppnat en bloggportal, och det finns just nu 8 registrerade bloggar på Consequentia.
Bloggportalen är specifikt inriktad om man är, eller har varit utsatt eller är engagerad i frågor om utsatthet!

Vi vänder oss i första hand till de som inte redan har en blogg, eller som vill ha sin blogg på en plats och i ett sammanhang med fokus på frågor om utsatthet.

http://blog.consequentia.se/
http://www.facebook.com/consequentia

jag har så väldigt mycke som jag skulle vilja prata om. men då vill jag att någon lyssnar !!!!! för annars kan jag lika gärna hålla käft som jag har gort i 20 år !!

det år dålig fart på tugget på den här listan kan ni inte börja prata lite mer så kanske det blir lättare för alla andra här?

Är en 40-årig man som precis kommit till insikt om att min mamma utnyttjat mej sexuellt. Finns det fler likasinnade?

jag är nu 38 år och har precis kryppit ur skåpet hos min psykolog och jag blev utnyttjad av 5 olika män mellan jag var 9-13 år ca 10 gånger i veckan och kan inte fatta att mina föräldrar märkte nåt eftersom en av dom kom hem och hämtade mig flera gånger. då tänker jag nu att dom borde ha fattat det för att varför kommer en man på 30 år och hämtar deras son på 9 år flera gånger i veckan. jag känner mig så arg och ledsen :=(

Min dotter och hennes kompis blev för drygt 1 år sedan (troligen)drogade, våldtagna och fotograferade av kompisens pappa. Min dotter var då 5 år och efteråt förändrades hennes beteende totalt. Hon visade mig tydligt genom lekar, gester och berättelser vad som hänt. Bla a berättade hon om en flicka och en gubbe som var i duschen och hur gubben "tryckte in en hård bajskorv i rumpan på flickan". Hon frågade vad jag skulle göra om någon tvingade upp min mun och kissade i den etc. I hennes lekar "satte killdockan in en trolldryck i flickdockorna som gjorde att dom måste pussa på hans snopp" etc. Hon ritade teckningar på en naken man med alla detaljer, och på människor som kissade och bajsade på varandra. Min dotter törs inte nämna mannens namn och inte heller att det var HON som var med om det hon berättade. I polisförhöret sa hon att hon bara hittade på, och lekte allt hon sagt till mig. På BUP sa man att hon ihärdigt nekade till att någonting hänt, och ifrågasatte det jag berättade. De avrådde mig också från att försöka prata med henne om vad jag trodde hade hänt. Förundersökningen lades ner och min dotter ansågs inte vara något akutfall på BUP. Min dotter talade en gång om att något hemskt skulle hända mig ifall hon berättade. Jag är så förtvivlad över att min lilla flicka måste bära på detta, av rädsla för att något skulle hända mig. Mannen kan fortfarande utsätta sin dotter, eftersom ingenting kommit fram från henne och modern helt slår ifrån sig. Varje morgon vaknar jag med bilder av vad som troligen hänt min lilla flicka. Det finns ingen hjälp att få vare sig för min dotter eller mig.

Hej!Jag har en dotter som nu är 5 år,men började berätta när hon va 2,5 år.Jag levde inte med pappan separerade innan hon föddes.Första gången jag anmälde till soc la dem ner allt.Andra gången blev de polis anmälan.Hon ville inte säga mycket på polisförhöret hon sa bara att pappa dum ,pappa bajsa i min mun.Men då va hon bara 3,5 år.Men när hon va 4,5 år lekte hon med dockor på Prima Barn med hennes psykolog då berättade hon nästan allt hon sagt till mig och lekte samtidigt med dockorna och visade vad pappa gjort på henne tex hur pappa stoppat snoppen i hennes mun och kissat och bajsat i hennes mun ,slickat henne där nere osv...Han har ej fått träffa henne på 1,5 år under polis utredningen men nu är den nerlagd och nu får vi se vad händer.Mvh Susann

Hej...

Hittade er sida när ja googlade runt.... vet inte riktigt vad jag ska skriva eller varför ja ens gör de... mkt å mer därtill av de ni skriver har hänt å händer fortfarande....kanske därför.. känns bra att veta att jag inte är den enda, som de ibland känns som trots ja vet att de inte är så... ja ja tack för att ni finns.....