En ung flickas skrik..

Fan ta dig och ditt hat
Fan ta dig för att du gjorde mig svag
Fan ta dig för att jag sitter bakom lås och bom
i ett fängelse oskyldigt dömd
Fan ta dig, du borde sitta här
Fan ta dig för att du lever
du är en människa inte värd att existera
Fan ta dig för de krig jag nu måste vinna
Fan ta dig för att jag lider

Fan ta dig!

Jag vill skrika ut min smärta
men tonerna är döda
Säg mig, varför dödade du inte mig?
Säg mig, varför dödade du inte mig istället?

Fan ta dig för att jag inte vill existera
Fan ta dig
du ska känna detta.

Fan ta dig
jag ville också ha en pappa..

Detta är min inre flickas skrik, ett skrik som plågat mig dagligen, konstant i flera år.
Idag kan jag se det annorlunda, ur en vuxensynvinkel också.
Men flickan lever kvar i mig, hon kommer aldrig dö.
Hon går med mig på livets hårda väg och vi kämpar tillsammans för rättvisa.
För det barn jag var som aldrig fick hjälp, som ingen såg.
Jag tänker inte vara den vuxna människan som bara går förbi.

Jag väljer att se, lyssna och agera.
Jag står för de tusentals barn som dagligen dödas en bit inombords.
Jag står för dem som behöver vår hjälp.
Jag väljer att vara en förebild!

Gör det du också!

/Milla.