Trasdockans dag i Södertälje 2009

Idag höll vi, tillsammans med BRÅ i Södertälje, i trygghetsdagen och trasdockans dag.

Åsa, Johanna och jag presenterar oss och trasdockans dag i Södertälje

Kjell-Åke Bjurkvist håller sitt tal

Sofia Rapp Johansson håller ett starkt tal

Det kommer ett längre inlägg senare, men just nu vill vi bara säga STORT TACK till alla inblandade för en fantastisk dag!

Läs om oss i Länstidningen

Igår var vi med i Södertäljes lokaltidning (Länstidningen), och idag kom den även upp på deras hemsida (på förstasidan).

Denny och Kjell-Åke i TV4-morgon

Idag var både Denny och Kjell-Åke med i TV4-morgon. Denny var stark och berättade om sina övergrepp och om den resa han gjort. Kjell var med i soffan och pratade om problematiken kring hanteringen av barn som blivit utsatta för övergrepp (framförallt killar).

Mycket bra inslag. Se dem här:

• Kjell-Åkes inslag
• Dennys inslag

Bilder från vårruset

Sådär, då var vårruset avklarat.

Dagen blev framgångsrik på många sätt. Tröjorna drog helt klart blickarna till sig, och störst var nog när Peter Siepen gjorde en kort intervju med Åsa i startfållan. Bra med publicitet.

Jag besökta BRIS tält och presenterade vår förening och frågade om de hade några i deras organisation som jobbade med liknande frågor som vi. Fick två namn så jag gav dem vår info-broschyr och visitkort.

Här kommer lite bilder från dagen.

Åsa och Johanna innan starten

Det var verkligen en härlig stämning. MÅNGA deltagare.

Johanna och Carina vid målgången

Styrelsen i utnyttjad.se

Kom och heja fram oss på vårruset i morgon.

I morgon kommer vi att springa vårruset beklädda med våra utnyttjad-tshirts. Förhoppningsvis ger det reaktion?

Har ni vägarna förbi får ni väldigt gärna komma och heja fram oss. Jag (Mattias) kommer att stå vid målgången och försöka sprida budskapet så gott jag kan, medan Åsa och Johanna tillsammans med min gravida fru tar täten i spåret.

Ses i solen på gärdet i morgon… ?

Sexuella övergrepp på nätet

Jag hittade 4 riktigt bra dokumentäravsnitt om ”sexuella övergrepp på nätet” på Sveriges Radio.

Det började med en dokumentär som hette ”Flickan med hundhalsbandet” och som handlade om 3 poliser som i sitt arbete granskar bilder på nätet av sexuella övergrepp på barn.

Denna dokumentär följdes sedan upp i en serie av tre avsnitt:

• Den stora tystnaden
• Onlinebarnen
• Kampen om nätet

Bakom dessa avsnitt står Mia Blomgren på Sveriges Radio. Ett mycket bra jobb av henne måste jag säga, skulle vilja se och höra mera sånt här.

Läs mer om alla dessa fyra avsnitt här.

Ett nätverk för alla oss!

Jag har under de senaste året sökt igenom nätet i jakt på information om sexuella övergrepp. Jag har letat efter forskningsrapporter, föreningar som jobbar med detta, bloggare som skriver om sina övergrepp och livet efter dem, efter eldsjälar som jobbar för alla utsatta barn och deras föräldrar.

Jag har hittar mycket! Det finns många eldsjälar där ute. Tyvärr verkar allt vara tämligen ”utspritt”, och de flesta bygger upp egna små ”nätverk” av personer de kommer i kontakt med via sina bloggar och dylikt.

Vi är en nystartad förening och behöver alla kontakter och kopplingar vi kan få, så därför såg jag ett stort behov av en gemensam samlingsplats på nätet där BARA vi som på något sätt jobbar med frågor kring sexuella övergrepp på barn kunde hålla till. Föreningar, privatpersoner, journalister, terapeuter, mm.

På så sätt kan vi hjälpa varandra i vårt arbete och våra funderingar. Vi kan tipsa varandra om event (tex trasdockans dag), dokumentärer och liknande (tex: Dr Phil-avsnittet jag tipsade om här tidigare i bloggen).

Nätverket är ”låst” så att bara de som blir inbjudna kommer in. Och alla medlemmar kan bjuda in nya medlemmar, så tanken är att vi skall utöka nätverket genom att bjuda in alla kontakter som vi själva har.

Så! Om du brinner för detta ämne och känner att du vill göra skillnad är det bara att kontakta oss så skickar jag en inbjudan.

Sidan hittar ni här: http://utnyttjad.ning.com/

Ytterligare en läsarberättelse..

Hej Mattias.
 
Just nu händer det en hel del runt omkring mig och jag hinner inte skriva något nytt inlägg de närmaste dagarna. Om du vill så får du gärna lägga ut ett kapitel ur min bok. Detta kapitel handlar om den eftermiddag jag fick nog av alla övergrepp och försökte ta mitt liv.
 
Förresten… det blev visst ett inlägg ändå… Det bara flöt på:-)
Om du kan lägga ut både mailet och kapitlet vore det bra. Jag ändrar färg på det som kan läggas ut, så blir det inga missförstånd.
 
Lycka till! Du, din mamma och din moster är guld värda!
 
Varma kramar XXXX
 
ps. hör av dig om det är något du vill ändra.
 
 
Mord by proxy
 
Hur många av ungdomarna som lyckas ta sina liv, har varit utsatta för övergrepp? Hur många liv har förlorats för att en störd människa har fattat beslutet att ta det h*n vill ha? Utan hänsyn till det barn h*n suktar efter. Hur många ”mördare by proxy” finns det bland pedofilerna och hebefilerna? 
Hur många av ungdomarna som skär sig, har varit utsatta? 
 
Det måste bli en ändring i attityden mot de som varit utsatta. De måste få adekvat hjälp så att kyrkogårdarna inte fylls med kistor som innehåller våldtagna barn som inte orkade mer. Så att psykiatriavdelningarna inte fylls med ungdomar med sönderskurna armar och barn och ungdomar som inte lyckades ta sina liv. Några av dem lyckas nästa gång.
 
Förgripare måste i tillägg till kännbara fängelsestraff även dömas till tvångsvård. Så länge de inte samarbetar med vården, skall de inte släppas ut. Fängelsestraffen är upprättelsen för barnet, vården är skyddet för nästa barn.
 
Jag lyckades inte… Jag lever, men det har varit ett liv som förstördes av förövarna. De tog ifrån mig det liv jag var född att leva.
Låt inga fler liv bli förstörda. 

Allemansrätten och små turkosa piller

Det hade hänt igen! Ännu en man hade ansett sig ha rätt till mitt kön. Allemansrätten gällde visst under mina kläder, inuti mig. Nu gav jag upp. Jag orkade helt enkelt inte med mer av allt drama, tafsande händer, ovälkomna tungor och skrikande fruar. Något gick sönder inuti mig och hoppet dog.

Jag gick in i mitt rum och låste dörren med den stora gamla nyckeln som jag inte hade känt något behov av att använda tidigare.

Jag tog av mig den gröna blusen och den benvita kjolen som mamma hade sytt åt mig bara några veckor tidigare. Jag hängde upp dem på galgarna som hängde på garderobsdörren. Snyggt och prydligt skulle det vara. Sedan tog jag på mig mitt barnsliga vita nattlinne med små lamm tryckta på flanellen. Lammkött… inte ens mitt flanellinne var odelat barnsligt.

Jag satte mig vid det lilla bordet och skrev ett avskedsbrev till mamma. Brevet lade jag under min kudde, och sedan satte jag mig på den vita stolen och drog ut lådan i bordet. Glasburken med de små turkosa pillren var nästan full, så jag kände mig säker på att det skulle räcka. Mamma hade ju sagt att epilepsimedicinen var rena rama giftet. Jag hade glömt att ta med mig något att dricka och jag ville inte gå ut i köket igen, så jag började svälja ett piller åt gången medan tårarna stilla rann ned för kinderna och droppade på mina händer som höll ett fast grepp om pillerburken.

Jag hade gett upp, och orkade helt enkelt inte mer. Det hade gjort så ont under så många år, och jag kände att jag skulle kunna förlora förståndet om en enda människa till skulle klandra mig, om en enda man skulle röra vid mig igen. Ingen skulle få lov att göra mig illa, aldrig mer. Därför satte jag stopp. Därför fortsatte jag att svälja de små pillren ett efter ett utan något att dricka.  Till slut var burken tom.

Jag vek undan det vita virkade överkastet, och lade mig lugnt ned för att dö. Jag hade bestämt mig, och det fanns ingen återvändo. Jag lade mig på sidan, med ena handen under kudden så jag kände att brevet låg där det skulle.

Jag började känna mig konstig och ofokuserad. Tankarna svepte omkring som en båt i sjönöd.  Jag tänkte på mamma och mina systrar och kände en oändlig sorg vid tanken på att jag aldrig skulle få se dem igen. Men min tid bland alla dessa män var över. Nu skulle ingen kunna få mig att säga ja när jag ville skrika nej.

Nu tackade jag nej till att få se vad mera livet skulle kunna ge mig. Femton år, våldtagen, utnyttjad och klandrad.  Aldrig mer.

Äntligen sa jag nej. Allemansrätten hade upphört att gälla.

Hjälp oss med en länk

På Internet är länkar av enormt stort värde för en hemsideägare. Länkar in till en sida berättar för sökmotorer, som t.ex. Google, att sidan har ett värde. Ju fler som länkar till en sida desto större värde anser sökmotorn att sidan har och belönar den genom att placera sidan längre upp i sökresultaten.

Och ju högre upp i sökresultatet man hamnar desto fler besökare får man. Och för oss betyder fler besökare att vi kan påverka och hjälpa flera.

Så om ni har en hemsida eller blogg och känner att ni vill hjälpa oss kommer här ett litet tips på hur man länkar bäst:

Se till att ordet/meningen som länkar till oss är relevant. Alltså, det är bättre att länka såhär:
Besök utnyttjad.se, en sida om sexuella övergrepp på barn.
Istället för såhär:
Utnyttjad.se är en sida om sexuella övergrepp på barn, besök den här. 
Sökmotorerna tittar nämligen på orden som ingår i själva länken för att avgöra vad sidan handlar om (och i fallet ovan säger ju inte direkt ”besök den här” vad vår sida handlar om).

Om ni länkar till oss får ni gärna skriva en liten kommentar i denna bloggpost så vi vet om det. Vi är tacksamma för all hjälp vi kan få!

Börja blogga hos oss

Just nu söker vi efter personer, organisationer och företag som liksom vi brinner för detta ämne. Har du en berättelse att dela med dig av, tankar och funderingar, eller varför inte lite fakta?

Vi söker ett par som kan hjälpa oss att få en aktiv och intressant blogg. En blogg som sticker ut och som uppmuntrar till dialog och debatt. Känner du att du har något att säga så kan du kontakta oss för vidare instruktioner.