Älskade barn…..

Tänk jag har tre underbara barn, barn som jag älskar så otroligt mycket. Dom är det absolut största jag varit med om.

Tänk att få följa dessa små mirakel på deras resa framåt, vilken gåva!

Men tänk då på när något går snett och vi står där maktlösa och förtvivlade….den tanken vill man ju bara inte tänka, än mindre behöva uppleva. Fast så är det ju ändå, att vissa blir tvungna att gå igenom ett sådant helvete. Hur ska dom få kraft att orka gå vidare, hur ska dom hitta rätt väg??

Finns rätt hjälp idag? Självklar hjälp?

Eller är det så att dessa människor måste, i kanske deras mest utsatta situation i livet,  slåss mot myndigheter för att få sin hjälp…..tänk om det är så?? Vi bara måste våga lyssna på barnen, vi måste stå upp för att det sker och vi måste hjälpa familjerna komma vidare. Det är vi skyldiga alla dom som behöver denna självklara hjälp…..

Eller…..?